Och vinnaren är... Joakim!

Vi vill tacka för alla era härliga förslag till vad som var på bilden, men tidigt imorse (vår tid) kom det vinnande svaret in. Svaret är alltså en Bobrick B748 Eclipse Hand Dryer (vilket var mer än vad vi visste när vi drog igång denna fantastiska tävling). Vinnaren är alltså Joakim, Jennies kära sambo, GRATTIS! :)

För övrigt rullar dagarna på. Vi jobbar på med rapportskrivningen och caset har verkligen tagit fart. Imorgon har vi varit här i fyra veckor. Det går sannerligen fort när man har roligt!

Vi vill även ta tillfället i akt att visa hur vi såg ut när vi var inne på Kodak-fabriken:

Två smurfar :)

Gissa vad det är-tävlingen!

Nu är det dags att vi sparkar igång en helt ny grej på bloggen! Vår fantastiska spektakulära, jätteroliga "Gissa Vad Det Är-tävlingen". Så vässa korpgluggarna och spetsa tangentfingrarna, vad är det där på bilden egentligen?? Vi vill se lite vilda gissningar i kommentarsfältet!

We can do it!

Lite skoprovning på Waterloo, borde inte alla ha ett par skyhöga klackar i silvriga paljetter?

Lunch på en helt tokigt inrett café, kisar man lite ser det ut som att Jennie sitter i nån trädgård nånstans (med fasaner i öronen.)

Här är vi på en av våra shoppingpromenader, allt går bara man kommer över tröskeln att gå över fyrafiliga vägar utan övergångsställen, ta sig fram över gräsmattor och vandra genom oändliga parkeringar och att ALLA bilister glor förstås.

Tro det eller ej men det finns faktiskt lösnaglar till tårna att köpa här? Hur ska vi någonsin kunna klara oss utan det hemma...? : )

Isaiah Thomas Award, en inspirerande dag med mycket mingel och visa ord från vinnaren, en riktig höjdare i tidningsvärlden; Mark Mikolajczyk. Tvåa från vänster står Pat Sorce, vår handledare här.

En kompis med en riktigt cool tshirt, det står kort och gott: We can do it och ja, låt oss säga att det är ett budskap vi kan relatera till...

Jennie jobbar så hon får ont i händerna, vi handfalsar 300 st omslag till program.

RIT-tigern. Wrrooaaooo...

Lite inläsning av material utomhus eftersom det är så fruktansvärt fint väder.

Här har ni en riktig glidare! Det här lilla oansenliga kärran var vår buss till Kodak-turen! Sämre kan man ha det...

Det här är den enda bilden som fick tas på Kodak-området, en gruppbild. Fotografering var strängt förbjudet. Det var otroligt intressant att få en sådan unik inblick i ett sådant legendariskt företag. Vi fick se allt, från produktutveckling av nya produkter till fabriken där de tillverkar film. Spännande dag!

Från Kodak till Dinosaur BBQ på två röda. Ribs, cornbread, Home fries, Cajun corn och annat smått och gott. Mums! Allt ackompanjerat av en redig Mojito.

Då blir man så här efteråt!

Vår vän Ben, gitarristen i bandet vi skulle kolla på. Awesome!

Jennie och vår "lillbrorsa" Su. Han kan aldrig vara bara normal på ett kort!

Prisutdelning, Kodak och... bugg?!

Den här veckan har susat förbi. Vad hände egentligen som gjorde att det gick så fort? Vi tar det från början.

För en vecka sen åkte vi till Waterloo med Jeanette och Sören. Det är ett väldigt stort outlet center som har över 100 butiker. Laddade upp till tänderna inför den kommande storshoppingen, gick vi där timme efter timme, i butik efter butik och kom vi hem med.... varsin ansiktsprodukt och Maggan köpte ett par skor. Inte ett enda klädesplagg alltså. Inte vad vi hade tänkt, men det kändes inte så roligt att köpa förra årets kläder till ett inte så fint pris som vi hade hoppats.. Men sen åkte vi hem till Jeanette och Sören och lagade en fantastisk middag, grillat kött, stekt potatis och bea-sås. Vi åt med andakt. MUMS!

I brist på shopping på lördagen åkte vi till köpcentret och shoppade lite på söndagen istället :) Vi chansade även på en ny restaurang: Unos Grill & Bar. Och gissa om vi blev överraskade. Vi fick faktiskt in varsin stek och tillhörande sides som var riktigt god. Vi åt i tystnad. Men vi får passa oss så inte vikttrenden vänder, på menyn finns en efterrätt som innehåller 2800 kalorier.

Sen började den nya veckan med intressanta föreläsningar, informationssökning och lite manuellt arbete i form av att vika program till den stundande prisutdelningen som skulle ske på onsdagen. Den skulle visa sig vara ett väldigt stort event. Isaiah Thomas-priset hade inte delats ut på fem år och tur som vi har, är vi här när priset åter delas ut. Det gick till en man vid namn Mark Mikolajczyk som har varit en innovatör inom tidningsbranschen. Han var en sann inspiratör och det var otroligt roligt att vara där. Det blev en heldag med denna prisutdelning och den avslutades med att Maggan vann en Nook. :)

Under lunchen som var i samband med prisutdelningen kommer en kvinna vid namn Franziska fram till oss och frågar om vi vill vara med på en exklusiv tour på Kodak (som startades av George Eastman i Rochester 1888) under fredagen. Klart vi vill det, sa vi och är förundrade och otroligt glada att alla dessa människor tänker på oss och låter oss vara med på dessa fantastiska äventyr!

Så hela dagen igår (fredag) var vi på Kodak och fick höra om hur de arbetar med innovativa saker och vi fick gå in i fabriken och se hur de gör film. Det var en intressant dag men som också fick oss att fundera på varför vi inte vet om alla dessa saker som Kodak faktiskt gör väldigt bra. De måste börja arbeta hårt med sin marknadsföring!

Efter det skulle vi, Jeanette och Su åka och äta middag på Dinasaur BBQ i Downtown. Vi skulle bara äta och åka hem för alla var väldigt trötta efter dagens långa tour på Kodak. Men efter två mojitos och en long island ice tea var vi tre tösar i finfin form och vi bestämde oss för att åka vidare till en klubb där en bekant spelade med sitt band. Där blev det mer drinkar, dans, hattar, Joppe och massa bus hela natten lång. Kvällen avslutades med att (efter att Jennie och Jeanette försökt bugga, vilket inte alls gick bra eftersom båda skulle styra) det kliver fram en ryss och bjuder upp Jennie på en svängom. Det var skoj och han kunde hantera denna otroligt bångstyriga dalkulla på ett imponerande sätt. Amerikanarna hade hakorna i golvet. :)

Idag mår vi som vi förtjänar men har ändå lyckats ta oss till frisören där vi fått våra kalufser trimmade. Vi blev båda nöjda.

Det var vår vecka, hur har er vecka varit?

Trimmade ögonbryn, en "Sloppy plate" och sen lite Walmart på det!

På bussen till skolan...

Veckans godaste middag! Hemlagade tacos hemma hos Jeanette och Soren! Love it!

I måndags beslöt vi oss för att få ögonbrynen trimmade med hjälp av nån slags indisk trådplockning. 80 kronor fattigare och många plockade hår senare gick vi nöjda därifrån.

Här blir ett par ögonbryn trimmade till perfektion.

I Mallets food court kan man även köpa en sk. "Sloppy Plate", sugen? det är inte vi i alla fall!

Men en sub på Quiznos kan man ju alltid ta!

En liten film inifrån Walmart, Amerikas allra heligaste.

Maggan låter som en fraggel!

Fyyy faan vad vi e bra!

Här sitter vi och smuttar på en Smirnoff blueberry lemonade och mumsar Tostitos Multigrain (måste ju få i sig vätska och fibrer på något sätt) efter en liten shoppingtur till Walmart, köpcentrumet och Wegmans (mataffärn). Tro det eller ej men vi har faktiskt lyckats promenera runt mellan dessa olika shoppingställen. Hur man lyckas promenera i USA? Det är inte lätt men genom att hitta på lite egna gångvägar, korsa (dvs småjogga över) sexfiliga vägar och utstå idel blängblickar från bilburna amerikaner så går det rätt hyfsat!

Veckan som gått har passerat fort, vi har gått framåt i vårt projekt, lärt oss lite mer om programvaran vi ska använda, scannat alla bilder som ska användas, skrivit inledning och påbörjat teori och data-delen. I veckan hade vi vår första handledning med vår svenske handledare och det gick så bra som det kan, vi är på rätt spår och det är bara att jobba på. Vi jobbar hårt och effektivt och tar vara på de oändliga möjligheter som erbjuds här, en av världens bästa platser för kunskap inom Grafisk teknologi och design! Vi kan inte vara på ett bättre ställe än där vi är!

I torsdags var det "Gravure Day", ett evenemang ordnat av Professor Robert Chung, världsledande forskare inom färghantering och vi var naturligtvis inbjudna. Där lyssnade vi på föredrag av flera intressanta ledare i branchen, bla fick vi lära oss allt om Alwan´s programvaror (ex Pitstop) av den franske VD:n själv! Det som gav mest var dock John Seymour, forskare på QuadGraphics. Han forskar och formar framtidens tryckbranch och vi sög åt oss som svampar. Hans råd till oss studenter var i princip: stanna inte på ett jobb där du inte trivs och där du inte får utrymme att vara allt du kan vara här i livet, lär dig så mycket du kan om vem du är och nöj dig inte förrens du hittat din plats! Vad vår plats är vet vi inte riktigt än men det är något vi diskuterar med varandra outröttligt under hela vår vakna tid här.

När det gäller maten har det börjat sätta sina spår, vi har båda gått ner i vikt och så fort vi ser reklamfilmer om mat på tv måste vi vända bort blicken, det är mycket att sticka in gaffeln i en glansig sörja av ost och långsamt dra ut strängar av ost. Mums filibabba. Favoritmiddagen för närvarande är en burk yoghurt och ett par Wasa knäckebröd-mackor (tack gode gud att man kan köpa det i matbutiken) med Philadelfia-ost. Ibland varierar vi dock med en sub på ett bra ställe som heter Quiznos Sub. Än så länge kan vi äta en sådan utan att det vänder sig i magen.

Vi har även nu sparkat igång träningen och rutinen är att köra 45 minuter löpband/crosstrainer och vikter i gymet och sedan promenerar vi snabbt för att ungefär i mitten av terrängen avsluta med en hetsig spurt uppför en mindre mördarbacke. Senaste passet kände Maggan sig något sliten i rumpen efter spurten och coach Jennie kliver in och säger med självsäkerhet:

- Gör så här: Spänn rumpan så hårt du bara kan och sen slappnar du av så släpper det! Coach Jennie demonstrerar tricket själv med sina egna skinkor som insats och sportvärldens värsta rumpkramp infinner sig på båda oss tappra hurtiga svenskor. Hur ska man beskriva, vi kunde inte gå, sitta, ligga. Vi kunde bara skrika. Efter tio minuters febril strech (Jennie ligger vid detta laget i kramper på vägkanten, förbipasserande bilburna amerikaner ser chockartat på) kan vi halta oss hemåt.

- Tack för tipset, coachen! säger Maggan.

- Jag avgår härmed som coach, säger Jennie.

Idag är vi ömma...

Tryckpressar, tigrar och en jäkla massa kalorier!

Jennie får äran att starta Heidelberg Speedmaster tryckpressen i skolans labb. Bakom skymtar Dan, lärare i tryckteknik och en riktigt cool snubbe som ville veta allt om vår semester, vi lovade förstås att maila en utförlig rapport.

Och sen var det Maggans tur.

På lördagen åkte vi till George Eastman House i Rochester, George startade företaget Kodak i 20årsåldern och bodde i huset under sin levnadstid och nu är det ett museum för fotografi.

Su och Jennie spexar lite framför kameran

Maggan och Su spexar framför kameran..

Vi lunchade på "The Cheesecake Factory", de har faktiskt inte bara cheesecake utan även mat, vi åt pasta och den var faktiskt helt okey. Till efterätt? Cheesecake förstås. Ovan är "före".

Och här är "efter". En snabb sökning på internet avslöjade att en bit cheesecake från the Cheesecake factory innehöll inte mindre än 1000 kalorier! Så nu har vi börjat motionera.

På torsdagen kollade vi på hockey på storbild i skolans sporthall, RIT Tigers mot Wisconsin Badgers, tyvärr fick tigrarna storstryk med 8-1.

Men lika glada var vi för det!

Och sen fick Maggan krama en tiger också. Vilken lycka! Har man varit utan sambo i några veckor så tar man det som bjuds : )

Life in America

Dagarna susar här. När vi kliver ut från dörren på morgonen så vet vi inte när vi kommer hem, det kan bli klockan tre eller klockan nio. De senaste två dagarna har varit det senare :) Det är så galet mycket aktiviteter på campus hela tiden att även om man skulle vilja gå på allt så skulle man inte hinna det.

I onsdags började vi dagen med en föreläsning där det var en gästföreläsare som pratade om förändringarna som sker i vår bransch och att man måste anpassa sig för att överleva. Det var mycket intressant men de pratade mest om internet och vilka möjligheter som finns där, medan vi tror på personifiering av tryckta saker.

Sedan hade vi återigen ett möte med Pat för att stämma av lite saker och efter det var det dags för dagen riktigt stora happening! Su tog oss på en rundtur i de labbar som de har tillgång till. WOW! GT-labbet, släng dig i väggen! Här finns en Goss-press med 10 tryckverk, en Hiedelberg Speedmaster, 6 HP Indigo pressar, ett färglabb där man blandade spot-färger till dessa mm, mm. Heeelt galet. Tänk om vi hade haft tillgång till sådant när vi läste tryckteknik, då hade vi bara kunnat gå ut till pressen och göra alla de teoretiska sakerna praktiskt. Snacka om att man hade lärt sig då. Vi har även fått kika på deras Direct Image press. Det är verkligen en grym skola, de som läser till graduates (magister) håller på med så otroligt avancerade projekt att man häpnar. En kille håller på med något som kanske blir ett plugin till Adobe i framtiden. Det är stort. Vi ser fram emot när årets graduates ska presentera sina arbeten 12-14 maj. Då ska vi titta på allihopa. Vi kommer lära oss hur mycket som helst! :)

Idag har vi på allvar börjat planera för skrivandet av rapporten. Vi har skrivit upp lite rubriker och nu känns det lite bättre. Imorgon ska vi börja skriva.

Idag har vi även varit och tittat på RITs hockeylag på storbilds tv. Deras lag (RIT Tigers) hade tagit sig till slutspel och idag var första matchen. Ända sedan vi kom hit har alla gått runt i Tigers t-shirts och det har varit massa events inför matchen. Tyvärr gick det inte vägen. De blev utklassade med 8-1, men det var tydligen en superbedrift att komma så långt som de gjort så de kommer nog vara stolta ändå i slutändan.

Allright, that's it for now. Over and out!

Vi träffade Frank Romano idag!

För den som inte vet så är Professor Frank Romano (som står emellan Rudolf med röda mulen och den smilande brunetten) en guru, för att inte säga en gud för den grafiska branchen och vi är två happy swedes som har fått träffa honom. Han var otroligt trevlig och rolig, vi fick en signerad bok och hans visitkort. Han hade varit på två ställen i Sverige och Falun är ett av dem! Vi baxnade och har redan mailat och erbjudit oss vara hans guide nästa gång han är i stan!

Those two swedes in action!

Jennie med en boll i baken!

King of the world...?

Vi tar igen oss med en Panini efter alla fysiska aktiviteter...

Rödvin i ena handen, 1,75 liter Bacardi i andra.

Bartender-Su blandar sina berömda Russians

Två glada skitar!

Mojitos, BBQ och white russian utan white

Vi är lite slitna idag.. Blev mycket rödvin, mojitos, white russians och daiquiris igår.

Vi började lördagen med att åka till Sportsworks med våra nyfunna vänner. Där spelade vi minigolf och slog lite baseball-bollar. Vädret var galet bra, 28 grader och strålande sol som lämnade efter sig röda kroppar (men rött blir brunt!). Golfbanorna var på en kulle så det var inte helt enkelt att navigera bollen ner i hålet (speciellt inte när bollen studsar ut igen när man väl träffat hålet), men det var skoj. Sen åkte vi och handlade det som krävdes för grillningen. Det innefattade även alkoholhaltiga drycker som inhandlades på en galet stor glasbank. Spritflaskorna var på 1,75 liter!!! Nåja, time for party! Grillen plockades fram och hamburgarna blev gjorda. Mums! Sedan fortsatte festen hela kvällen och vi hade jätteskoj. Su blandade riktiga busgroggar, istället för White Russians blev det i Su´s bartenderhänder helt enkelt Russians, med endast en liten skvätt mjölk!

På fredagen så hade vi vår första labb. Det var jätteroligt och läraren, Professor Vogl var fantastisk. Han tog sig verkligen tid att förklara för oss så att vi skulle komma på banan. Vi lärde oss jättemycket och är väldigt spända på caset som vi ska göra.

På kvällen åkte vi på en busstur för att kolla på konstgallerier runt om i Rochester. Vi blev överlyckliga när en klassisk orange "School Bus" parkerar framför oss och det visar sig att det är den vi ska åka med. Bara det gjorde resan värd. :) Ett ställe var lite mysko, det var en gammal fabrik där artisterna får hyra ett rum och i ett rum var det en man som hade ett lamm som attraktionskraft. Inte okej.

Idag hade vi verkligen laddat för att shoppa massor. Vi klev in i bussen och åkte de 40 minuter det skulle ta att komma dit. Väl framme tycke vi att det var väldigt tomt på parkeringen och då kom vi på att det är Easter Sunday och allt är stängt. Happ. Bara att åka hem igen då. Så det blev en väldigt lugn dag, nu har vi precis ätit kina mat och laddat upp med snacks för en film.

Lite bilder från våra första dagar!

Lite trötta efter X antal restimmar.

Manhattans Skyline sett från flygplatsen

Vårt hem de närmaste 7 veckorna...

Just a normal day at the office!

25 grader varmt, blå himmel, grönt gräs!

Behöver vi säga nåt mer?

Flygrädsla, dödlig trötthet och helt jävla underbart

Okej... några timmar innan vi åker. Tankarna snurrar "varför fick vi lov att gå all in? varför kunde vi inte göra något simpelt, i närheten?" Men å andra sidan är vi redo! Efter ett år av planerande är vi så redo att åka på ett av våra livs största äventyr.

Avfärden mot Arlanda startade 01:30 från Falun och efter några timmar i bilen var vi framme. Jennie hade redan sagt hejdå till Joakim hemma men eftersom Erik skjutsade ner oss fick Magdalena säga hejdå på flygplatsen. Efter Erik åkt checkar vi in våra väskor och går mot gaten och flyget som avgår 06:10 och landar i Köpenhamn.

Väl framme i Köpenhamn var det ytterligare säkerhetskontroller och de gick igenom våra handbagage. Godkänt! Medan vi väntar på att få boarda ropar de ut i högtalarna "på vägen ner till landning blev flyget träffat av blixten så man måste gå igenom en säkerhetskontroll och se till så att inget hänt". För Maggan som inte gillar att flyga var detta väldigt dåliga nyheter. Men de kontrollerade planet och inget var fel så vi klev på i hopp om att de gjort ett bra jobb.

Och vi flög.... och flög... och flög.... Jennie somnade av utmattning men Maggan satt med uppspärrade ögon och tittade på film efter film. Och just när vi trodde att vi var framme var det fyra timmar kvar... suck. När vi äntligen ska landa håller Magdalena krampaktigt i armstödet och en flygvärdinna som går förbi stannar upp när hon ser Maggans min och frågar "Miss, are you alright?" "yeah yeah yeah" svarar Maggan med panik i rösten. Äntligen framme, bara en sträcka kvar nu.

Efter en snabb titt på Manhattans Skyline var det bara att hoppa på ett litet propellerplan för att ta oss till Rochester. Jennie hade inte varit orolig en gång innan men detta lilla plan satte lite fjärilar i magen även på henne. Väl uppe gick det hur stabilt som helst men när vi skulle landa började planet kränga fram och tillbaka och nu sitter vi och håller varandras händer och säger fy fan, fy fan, fy fan. Men vi kommer ner levande. Tack gode gud!

Till saken hör att vi i New York tittat oss i spegeln och insett att vi ser ut som två vandrande spöken, blek-gråa med stora svarta påsar under ögonen. Det lilla smink som vi hade satt på oss 20 timmar innan fanns det inte ett spår av. Så för att Debbie (som ska hämta upp oss) inte ska bli rädd när hon ser oss kommer vi fram till att när vi hämtat våra väskor ska vi fräscha upp oss med lite smink och en skvätt deo. Men vad händer? Jo, flygplatsen är så liten att vi kliver rakt ut i ankomsthallen så fort vi tagit våra väskor och där står Debbie med öppna armar. Jaja... efter 20 timmar på resande fot är det kanske okej att se ut så?

Debbie tar oss till RIT Inn där vi checkar in och får ett rum. Det är faktiskt större än vad vi trodde och vi har varsin 1,40 meters säng. Sweet! Men inga kuddar och lakan och var hittar man det billigt om inte på WALMART. Det var galet stort!! Tyvärr hade vi inte kameran med oss, annars hade vi kunnat gjort fina tillägg till People at walmart-sidan :)

Sedan ville Debbie bjuda oss på middag, hon frågade vad vi ville ha och vi kom fram till att italienskt är ju alltid jättegott. Det kan inte gå fel. Sagt och gjort, vi parkerar och går in på The Olive Garden. Efter en väldigt god sallad till förrätt kommer varmrätten. Magdalena beställde "the italian tour" och Jennie kött på pastabädd men när det serveras visar det sig vara makaroner med ost med ost på toppen. Slafsigt (Maggan med tre olika sorters slafs), inte alls gott och INTE italienskt (lika italienskt som vi är). Sedan dess har vi ätit sallad.

Vi blir otroligt bra omhändertagna här. Alla är väldigt snälla och hjälpsamma och Debbie förtjänar en stor stjärna av guld som skjutsar runt oss och hjälper oss. Vi har redan fått vänner som vi ska ut med i helgen. WE LOVE AMERICA! :)

Vi har även haft möte med Pat (vår handledare) och projektet är på gång. Imorgon ska vi till skolan och ha en labb i kursen som vi ska vara med på.

Det finns så mycket mer vi skulle kunna skriva men det sparar vi till boken :)

Puss och kram på er där hemma!