UVESA

Den 31:a mars åker vi till Rochester, USA. Allt pga en tanke som fanns för ungefär ett år sedan "visst vore det kul att åka utomlands och göra ex-jobbet?!" Sagt och gjort! Efter hundratals mail, många timmar framför datorn letandes information och stipendier och sedan några timmar till skrivandes all text till alla dessa mail och ansökningar, är vi faktiskt helt allvarligt på väg till USA för att göra vårt ex-jobb :)

fredag 2 april 2010

Flygrädsla, dödlig trötthet och helt jävla underbart

Okej... några timmar innan vi åker. Tankarna snurrar "varför fick vi lov att gå all in? varför kunde vi inte göra något simpelt, i närheten?" Men å andra sidan är vi redo! Efter ett år av planerande är vi så redo att åka på ett av våra livs största äventyr.

Avfärden mot Arlanda startade 01:30 från Falun och efter några timmar i bilen var vi framme. Jennie hade redan sagt hejdå till Joakim hemma men eftersom Erik skjutsade ner oss fick Magdalena säga hejdå på flygplatsen. Efter Erik åkt checkar vi in våra väskor och går mot gaten och flyget som avgår 06:10 och landar i Köpenhamn.

Väl framme i Köpenhamn var det ytterligare säkerhetskontroller och de gick igenom våra handbagage. Godkänt! Medan vi väntar på att få boarda ropar de ut i högtalarna "på vägen ner till landning blev flyget träffat av blixten så man måste gå igenom en säkerhetskontroll och se till så att inget hänt". För Maggan som inte gillar att flyga var detta väldigt dåliga nyheter. Men de kontrollerade planet och inget var fel så vi klev på i hopp om att de gjort ett bra jobb.

Och vi flög.... och flög... och flög.... Jennie somnade av utmattning men Maggan satt med uppspärrade ögon och tittade på film efter film. Och just när vi trodde att vi var framme var det fyra timmar kvar... suck. När vi äntligen ska landa håller Magdalena krampaktigt i armstödet och en flygvärdinna som går förbi stannar upp när hon ser Maggans min och frågar "Miss, are you alright?" "yeah yeah yeah" svarar Maggan med panik i rösten. Äntligen framme, bara en sträcka kvar nu.

Efter en snabb titt på Manhattans Skyline var det bara att hoppa på ett litet propellerplan för att ta oss till Rochester. Jennie hade inte varit orolig en gång innan men detta lilla plan satte lite fjärilar i magen även på henne. Väl uppe gick det hur stabilt som helst men när vi skulle landa började planet kränga fram och tillbaka och nu sitter vi och håller varandras händer och säger fy fan, fy fan, fy fan. Men vi kommer ner levande. Tack gode gud!

Till saken hör att vi i New York tittat oss i spegeln och insett att vi ser ut som två vandrande spöken, blek-gråa med stora svarta påsar under ögonen. Det lilla smink som vi hade satt på oss 20 timmar innan fanns det inte ett spår av. Så för att Debbie (som ska hämta upp oss) inte ska bli rädd när hon ser oss kommer vi fram till att när vi hämtat våra väskor ska vi fräscha upp oss med lite smink och en skvätt deo. Men vad händer? Jo, flygplatsen är så liten att vi kliver rakt ut i ankomsthallen så fort vi tagit våra väskor och där står Debbie med öppna armar. Jaja... efter 20 timmar på resande fot är det kanske okej att se ut så?

Debbie tar oss till RIT Inn där vi checkar in och får ett rum. Det är faktiskt större än vad vi trodde och vi har varsin 1,40 meters säng. Sweet! Men inga kuddar och lakan och var hittar man det billigt om inte på WALMART. Det var galet stort!! Tyvärr hade vi inte kameran med oss, annars hade vi kunnat gjort fina tillägg till People at walmart-sidan :)

Sedan ville Debbie bjuda oss på middag, hon frågade vad vi ville ha och vi kom fram till att italienskt är ju alltid jättegott. Det kan inte gå fel. Sagt och gjort, vi parkerar och går in på The Olive Garden. Efter en väldigt god sallad till förrätt kommer varmrätten. Magdalena beställde "the italian tour" och Jennie kött på pastabädd men när det serveras visar det sig vara makaroner med ost med ost på toppen. Slafsigt (Maggan med tre olika sorters slafs), inte alls gott och INTE italienskt (lika italienskt som vi är). Sedan dess har vi ätit sallad.

Vi blir otroligt bra omhändertagna här. Alla är väldigt snälla och hjälpsamma och Debbie förtjänar en stor stjärna av guld som skjutsar runt oss och hjälper oss. Vi har redan fått vänner som vi ska ut med i helgen. WE LOVE AMERICA! :)

Vi har även haft möte med Pat (vår handledare) och projektet är på gång. Imorgon ska vi till skolan och ha en labb i kursen som vi ska vara med på.

Det finns så mycket mer vi skulle kunna skriva men det sparar vi till boken :)

Puss och kram på er där hemma!

2 kommentarer:

  1. Kram på er åxå, från hela småland.
    Brukar inte läsa blogg men det här får man ju inte missa!
    Ha det bäst å vi väntar med spänning på fortsättningen... // Kotte

    SvaraRadera
  2. Låter som att ni har full koll redan. Sköt om er och kick some ass.

    Micke

    SvaraRadera