Fyyy faan vad vi e bra!

Här sitter vi och smuttar på en Smirnoff blueberry lemonade och mumsar Tostitos Multigrain (måste ju få i sig vätska och fibrer på något sätt) efter en liten shoppingtur till Walmart, köpcentrumet och Wegmans (mataffärn). Tro det eller ej men vi har faktiskt lyckats promenera runt mellan dessa olika shoppingställen. Hur man lyckas promenera i USA? Det är inte lätt men genom att hitta på lite egna gångvägar, korsa (dvs småjogga över) sexfiliga vägar och utstå idel blängblickar från bilburna amerikaner så går det rätt hyfsat!

Veckan som gått har passerat fort, vi har gått framåt i vårt projekt, lärt oss lite mer om programvaran vi ska använda, scannat alla bilder som ska användas, skrivit inledning och påbörjat teori och data-delen. I veckan hade vi vår första handledning med vår svenske handledare och det gick så bra som det kan, vi är på rätt spår och det är bara att jobba på. Vi jobbar hårt och effektivt och tar vara på de oändliga möjligheter som erbjuds här, en av världens bästa platser för kunskap inom Grafisk teknologi och design! Vi kan inte vara på ett bättre ställe än där vi är!

I torsdags var det "Gravure Day", ett evenemang ordnat av Professor Robert Chung, världsledande forskare inom färghantering och vi var naturligtvis inbjudna. Där lyssnade vi på föredrag av flera intressanta ledare i branchen, bla fick vi lära oss allt om Alwan´s programvaror (ex Pitstop) av den franske VD:n själv! Det som gav mest var dock John Seymour, forskare på QuadGraphics. Han forskar och formar framtidens tryckbranch och vi sög åt oss som svampar. Hans råd till oss studenter var i princip: stanna inte på ett jobb där du inte trivs och där du inte får utrymme att vara allt du kan vara här i livet, lär dig så mycket du kan om vem du är och nöj dig inte förrens du hittat din plats! Vad vår plats är vet vi inte riktigt än men det är något vi diskuterar med varandra outröttligt under hela vår vakna tid här.

När det gäller maten har det börjat sätta sina spår, vi har båda gått ner i vikt och så fort vi ser reklamfilmer om mat på tv måste vi vända bort blicken, det är mycket att sticka in gaffeln i en glansig sörja av ost och långsamt dra ut strängar av ost. Mums filibabba. Favoritmiddagen för närvarande är en burk yoghurt och ett par Wasa knäckebröd-mackor (tack gode gud att man kan köpa det i matbutiken) med Philadelfia-ost. Ibland varierar vi dock med en sub på ett bra ställe som heter Quiznos Sub. Än så länge kan vi äta en sådan utan att det vänder sig i magen.

Vi har även nu sparkat igång träningen och rutinen är att köra 45 minuter löpband/crosstrainer och vikter i gymet och sedan promenerar vi snabbt för att ungefär i mitten av terrängen avsluta med en hetsig spurt uppför en mindre mördarbacke. Senaste passet kände Maggan sig något sliten i rumpen efter spurten och coach Jennie kliver in och säger med självsäkerhet:

- Gör så här: Spänn rumpan så hårt du bara kan och sen slappnar du av så släpper det! Coach Jennie demonstrerar tricket själv med sina egna skinkor som insats och sportvärldens värsta rumpkramp infinner sig på båda oss tappra hurtiga svenskor. Hur ska man beskriva, vi kunde inte gå, sitta, ligga. Vi kunde bara skrika. Efter tio minuters febril strech (Jennie ligger vid detta laget i kramper på vägkanten, förbipasserande bilburna amerikaner ser chockartat på) kan vi halta oss hemåt.

- Tack för tipset, coachen! säger Maggan.

- Jag avgår härmed som coach, säger Jennie.

Idag är vi ömma...